|
Gruppsykoterapi
Vad är gruppsykoterapi?
Gruppsykoterapi eller gruppterapi som man i
allmänhet säger – är psykoterapi där flera människor samtidigt
träffar en terapeut.
Gruppen kan vara symptom- eller probleminriktad,
t.ex. flickor som varit utsatta för incest, barn till missbrukande
föräldrar, individer med ätstörningar, tonårsgrupper, individer med
utmattningsdepression, krisgrupper o.s.v. Gruppen kan också vara mer
allmän och vända sig till individer med olika kön, ålder och
problem.
Man använder sig av de dynamiska krafter som
finns i en grupp Det som är gemensamt är att man, på ett läkande
sätt, använder sig av de dynamiska krafter som finns i en grupp. Det
kan röra sig om allt från att känna igen sig hos andra - man är inte
ensam, hoppet man ser när andra blir bättre, vad man kan lära av
andras erfarenheter, glädjen av att betyda något för någon annan,
bättre social kompetens till mer komplicerad mellanmänsklig
inlärning med insikt på flera nivåer.
Människan påverkas och formas av sin relation
till betydande andra
Människan påverkas och formas av sin relation
till betydande andra, föräldrar, skola, arbete, kamrater, relationer
m.m.
Oavsett vilka akuta problem man lider av så visar
sig människans svårigheter i förhållandet till andra, att framträda
inför andra, att ta plats, att utveckla och behålla relationer, att
klara av både intimitet och separationer m.m. Svårigheterna är
naturligtvis olika mellan olika människor, men de svårigheter som
finns inom varje individ, bl.a. beroende på tidigare erfarenheter,
visar sig i närvaro av och i kontakt med andra.
Ett socialt mikrokosmos
Gruppen kan sägas vara ett socialt mikrokosmos –
ett samhälle i miniatyr. Varje gruppmedlem får möjlighet att i
gruppen undersöka och förstå sitt förhållande till de andra
medlemmarna i gruppen och på det viset bättre förstå hur tidigare
erfarenheter från den närmaste omgivningen (föräldrar,
kärleksrelationer, vänskapsförbindelser, chefer och arbetskamrater)
påverkar den bild man har av sig själv.
En ”spegelsal” för individen
Genom möjligheten till att få gensvar från övriga
gruppmedlemmar kan varje individ få en uppfattning om hur han/hon
uppfattas. Gruppen fungerar då som en ”spegelsal” för individen
genom att ge tillbaka olika bilder och på det viset möjliggöra att
en förändrad eller förstärkt självbild sker.
Gruppen ger varje individ en möjlighet att pröva
sig fram i förhållande till de övriga gruppmedlemmarna. Anonymiteten
och ramarna kring gruppen ger individen möjlighet att undersöka
relaterandet till andra och på det viset bli medveten om det egna
agerandet och om hur han/hon ses av andra. Gruppens
omfattningsförmåga – gruppterapeutens och gruppmedlemmarnas
gemensamma potential, bygger på samtligas livserfarenheter,
kunskaper, känslor och tankar.
Att utveckla förmågan att kommunicera
Det fritt flytande samtalet i gruppen är
motsvarigheten till psykoanalysens fria associationer. En av de
viktigaste uppgifterna i gruppen är att utveckla förmågan att
kommunicera, en utveckling som brukar jämställas med den
terapeutiska processen. Utveckling av kommunikationen innebär att
dilemman, konflikter och förut dolda underliggande och omedvetna
svårigheter kan artikuleras i språket.
Historik
Joseph Pratt brukar räknas som
gruppterapins pionjär. Han var invärtesläkare och behandlade
patienter med svår tuberkulos som han samlade i grupper, då han
insåg sambandet mellan kropp och själ och därför ville behandla hela
individen. Han beskrev sin gruppterapi redan 1905.
Jacob Moreno (psykodramats konstruktör),
ansåg redan 1912 att Freud var begränsad i sina teorier och ville ta
vid där han upplevde att Freud slutade, genom att låta patienterna i
en terapigrupp leva ut sina drömmar. Med sig själv som regissör
uppmuntrade han gruppmedlemmarna att utnyttja de processer som
uppstod i gruppen mellan dess olika deltagare.
Adolf Adler, som tillhört kretsen kring
Freud, var övertygad om att inte bara den inre dynamiken påverkar
människor och deras personlighet utan även yttre interaktioner.
Sociala motiv är viktiga för individens utveckling. 1921 började han
och hans kolleger med kollektivterapi.
Trigant Burrow (en av de psykoanalytiska
pionjärerna i USA) började experimentera med grupper under
1920-talet. Någon form av fältteorier började formuleras av
gruppintresserade analytiker, där gruppen sågs som någon form av
helhet.
Kurt Lewin var socialpsykolog och ansåg
att gruppen är ett fält av krafter/spänningar, som motsvarar de
behov och mål gruppdeltagarna strävar efter. Krafterna påverkar
varandra, så att gruppen alltid är något annat än summan av sina
delar.
Helen Durkin försökte 1964 ge ett
psykoanalytiskt djup som komplement till den socialpsykologiska
forskningen, som sedan 1930-talet bedrivits av Kurt Lewin och hans
efterträdare, genom att försöka formulera en psykoanalytisk teori om
gruppens dynamik.
I slutet av 2:a världskriget började man använda
gruppsykoterapi för att behandla soldater som fallit ur sina förband
p.g.a. psykiska reaktioner. Vid Northfield, ett militärsjukhus
utanför London, växte gruppanalys och psykoanalytisk gruppterapi
fram. På detta sjukhus fanns bl.a. major S. H. Foulkes. Analys i, av
och genom gruppen är ett uttryck som präglats av Foulkes och som
fångar essensen i begreppet gruppanalys. Utvecklingen av förmågan
att kommunicera står i centrum för Foulkes teorier.
På 60-talet började en del psykoanalytiker i
Sverige att intressera sig för grupper.
Under 70-talet växte det fram
gruppterapiutbildningar och gruppterapiföreningar över hela landet.
Grupper var på modet inte minst inom arbetslivet. Många av dessa
grupper var aktionsinriktade och uppmuntrade utlevelse, ofta i
primitiva och naiva former. Svenska föreningen för Gruppsykoterapi
bevarade emellertid sin analytiska tradition.
Vad är gruppsykoterapi bra för?
Gruppsykoterapi erbjuder unika möjligheter att
undersöka och förstå sitt förhållande till sig själv och andra.
Genom gruppen kan man pröva sitt förhållningssätt till andra och
bättre förstå sina relationer även utanför gruppen. I gruppen kan
man dela oro och farhågor och få hjälp att se nya lösningar på sina
problem. Man får höra om andras liv och får nya perspektiv på sitt
eget.
I gruppen kan varje medlem växla mellan att vara
huvudperson, medspelare, åskådare eller hjälpare. Förmågan att
kommunicera utvecklas. När en tillräcklig grad av sammanhållning
uppstått i gruppen med inbördes acceptans och tillit, finns också
förutsättningar för att djupare och mer okända motiv och behov hos
medlemmarna skall göra sig gällande. Emotionella erfarenheter kan
bearbetas och ge ökad självinsikt och mognad.
För vem är det bra?
Oavsett vilka akuta problem man lider av, så rör
i grunden alla människors svårigheter förhållandet till andra. Att
framträda inför andra, att behålla och utveckla relationer, att
klara intimitet och separationer är något som kan bearbetas i
gruppsykoterapi. De svårigheter som finns inom varje enskild
människa visar sig i närvaro av och i kontakt med andra och
terapiformen är därför tillämpbar i de flesta situationer och för de
flesta problem. Det är dock inte självklart att alla passar i samma
grupp, men man kan skapa grupper för alla.
Hur går det till?
Innan gruppterapin börjar, träffar man
gruppterapeuten för bedömnings- och informationssamtal.
Gruppterapin kan antingen ske i sluten form –
alla börjar och slutar samtidigt, eller i halvöppen form – där
deltagaren börjar i en redan pågående grupp och man själv bestämmer,
när man vill sluta. På det sättet kan deltagarna själva bestämma den
tid de går i gruppen och både start och avslutning blir mer
individuell. Det är dock viktigt att ha en viss uppsägningstid, för
att ge möjlighet att bearbeta problem med separationer.
Gruppsykoterapi innebär oftast att gruppen
träffas en gång per vecka i 1½ timme under en längre period. Enstaka
grupper träffas 2 ggr per vecka.
Gruppen kan även vara en korttids grupp, då man
träffas 12–20 gånger. Ofta är den då fokuserad på något speciellt
problemområde.
Gruppterapin har vissa ramar som man förbinder
sig att följa i en överenskommelse med gruppterapeuten. Det kan
gälla att man förbinder sig att gå i gruppen en viss tid, att man
har viss uppsägningstid innan man slutar, att man inte träffas
utanför gruppen eller lämnar ut information om enskilda
gruppmedlemmar. Överenskommelsen gäller också tid och plats samt hur
betalningen bör ske.
Var kan man få gruppterapi? Vad kostar det?
-
På vissa psykiatriska mottagningar finns
möjlighet till gruppterapi.
-
Psykoterapisällskapet i Stockholm
www.psykoterapisallskapet.se.
-
Svenska föreningen för gruppsykoterapi och
grupputveckling bedriver förmedling för den som vill gå i grupp.
Förmedlaren svarar även på frågor om gruppterapi. Meddelande kan
lämnas på telefonsvarare (08-32 73 43). Man kan även gå in på
vår hemsida
www.gruppterapi.org och få namn och telefonnummer till
gruppterapeuter anslutna till förmedlingen.
Gruppsykoterapi är vanligtvis mindre ekonomiskt
betungande än individualterapi. |
Utskriftsversion (pdf)