Psykopolitisk
guldplakett
Min idé.
Vi stoppar nedrustningen av framtiden om vi värnar om våra barns psykiska välbefinnande. Att se till att de mår bra är ett sätt att minska de framtida sjuktalen, vilka nu håller på att gröpa ur vår ekonomi. Det vill jag påtala!
Samhället har inte råd att fortsätta att underutnyttja psykoterapeutiska och psykologiska kunskaper! För att motverka detta, måste vi psykoterapeuter finna nya sätt att "informera" om vikten av vårt arbete. Det gäller för både en bredare allmänhet och beslutsfattare. En informerad allmänhet kan bilda opinion för något den vill ha. Detta kan påverka politiska beslut, men vi måste också underlätta för beslutsfattare att göra optimala ekonomiska ställningstaganden. Hur får vi dem att förstå?
Varje psykolog vet att förståelse blir optimal om den växer fram både på ett intellektuellt och känslomässigt plan. Det räcker inte med att vi beskriver vår verksamhet i tabeller och diagramstolpar. Vi måste blåsa liv i våra data om de ska bli lästa och ihågkomna. Mitt bidrag till detta är att öppna den oftast lykta dörren till terapirummet. Där inifrån berättar jag, ur både patientens och terapeutens synvinkel, vad som sker "inuti" en människa som i psykoterapi arbetar sig fram till ett ökat inre välbefinnande. Hittills har jag skrivit två böcker, men hoppas på möjligheten till fler.
Cleve, E. (2000). Från kaos till sammanhang. Psykoterapi med en pojke som har diagnosen ADHD.
Cleve, E. (2002) En stor och en liten är borta. Kristerapi med en tvåårig pojke.
För att berättelsen om en människas inre resa verkligen ska underlätta för beslutsfattare måste den beröra och samtidigt förstås med förnuftet. För detta krävs ett nödvändigt översättningsarbete. Ett "ökat inre välbefinnande" måste översättas till konkret beslutsfattarspråk. Facktermer måste omformuleras till vanligt språk, liksom mjukdata till hårddata. Det måste framgå att arbetet är kostnadseffektivt! I boken Från kaos till sammanhang gör jag en jämförelse mellan vad pojkens terapi kostar i relation till alternativa behandlingar, t.ex. ungdomshem, inläggning på en psykiatrisk klinik, familjehem, assistenter, småklassundervisning. Ann-Britt Grünevald som skrivit förord till boken har låtit interner själva beräkna vad de har kostat samhället. De siffrorna talar sitt eget språk! En liten kriminell karriär kostar samhället några tiotals miljoner kronor. En flerårig terapi kostar jämförelsevis en spottstyver! Dessa uträkningar har väckt ett mycket stort intresse.
Om jag kommer ifråga för guldplaketten skulle jag uppskatta stöd från PsykoterapiStiftelsen som underlättar för mig att skriva fler böcker som visar hur man kan förebygga barns psykiska ohälsa. Jag skulle bland annat vilja utveckla sättet att omvandla mjukdata till hårddata vid kostnadsjämförelser. Likaså skulle jag uppskatta hjälp med kontakter för översättningar till några av våra stora invandrarspråk. (Hittills är böckerna översatta till engelska, norska, finska och tjeckiska.) Ja, detta är några av mina tankar.
Med vänliga hälsningar
Elisabeth Cleve
Ericastiftelsen
elisabeth.cleve@ericastiftelsen.se
Odengatan 9
114 24 Stockholm
tel. 08-402 17 60